Naturskyddsföreningen skrev för länge sedan (2007) att ”i Sverige förbrukas nästan 500 miljoner bindor, tamponger och trosskydd varje år. Lägger man dem på rad blir de en 8 200 mil lång orm, som skulle kunna slingra sig drygt två varv runt jorden – på väg till tippen.”
Mina bindor och trosskydd sys i så stor utsträckning som det går av återvunna – och naturligtvis rena – kläder. Ytan är ofta av nyare tyg, eftersom den behöver vara både mjuk och mer slitstark. De begagnade tygerna är av mycket god kvalitet och har extra bra uppsugningsförmåga eftersom de redan genomgått många tvättar.
I de fall jag använder mig av nya tyger så är de alla ekologiska eller oeko-tex-certifierade och jag tvättar dem alltid innan jag börjar sy.
Alla mina bindor innehåller ett spärrskikt, alltså ett vattentätt skikt, vilket betyder att de inte riskerar att läcka rakt igenom. Det vattentäta skiktet består av ett lager polyuretanlaminerat tyg, PUL, ofta beskrivet som ett ”vattentätt tyg som andas”. Polyuretanlaminering är en mycket tunn plastfilm, som återfinns i tyglagret närmast trosan. Den är godkänd att användas i hudnära produkter såsom till exempel madrasskydd och regnkläder för barn.